Finland fick i mitten av april sin första miljardär, när värdet på Antti Herlins (49 år) aktieinnehav steg till ett tiosiffrigt tal i euro. Miljardförmögenheten grundar sig på framgångarna med hiss- och rulltrappsföretaget Kone.
Kone är listat på Helsingforsbörsen och har varit i familjen Herlins ägo sedan 1924, då Anttis farfarsfar Harald köpte företagets aktier av Strömberg, numera en del av den internationella koncernen ABB. Under årtiondena har Kone expanderat globalt och företagets andel av världsmarknaden för hissar och rulltrappor är idag ca tio procent. Företaget är en av de starkaste aktörerna inom sin bransch.
Makten inom Kone har ända från början gått i arv från far till son. Harald Herlin anställde på 1920-talet sin son Heikki som teknisk direktör och senare som verkställande direktör. Heikki Herlins tid var VD i 32 år, med OS-mått mätt från Los Angeles till Tokyo.
1964 anförtrodde Heikki företaget åt sin son Pekka Herlin, som var VD fram till 1987. Han fortsattte även därefter att vara företagets drivande kraft och högste maktutövare, men överlät det operativa ansvaret på verkställande direktörer som rekryterades externt. Antti Herlins tid på Kone började 1996, då han utnämndes till VD. För tre år sedan blev Antti styrelseordförande.
Som lots för företaget fungerar Antti Herlins parhäst Matti Alahuhta. Han var tidigare chef för Nokias enheter för mobiltelefoner och mobilsystem. Alahuhta var en av de fem toppchefer som var med och byggde upp Nokias framgångar. Han var stark kandidat till Nokias VD-post, men utsågs inte till VD efter Jorma Ollila utan det blev istället Olli-Pekka Kallasvuo. Alahuhta har dock inte helt övergett telekombranschen efter avhoppet från Nokia, han sitter i styrelsen för British Telecom.
Ett episkt familjedrama
De senaste omvälvningarna i fråga om tronföljden inom familjen Herlin är som tagna direkt ur handlingen i ett av den finska litteraturens mästerverk, Volter Kilpis roman I salen på Alastalo. I romanen strider husbonden Pukkilas två söner om aktierna i företaget Park. Maktkampen avgörs av ett förskott på arv som hålls hemligt för den ene av bröderna. Det hela leder till att bröderna bryter kontakten.
I familjen Herlin gick det till på nästan samma sätt. År 1999 donerade Pekka Herlin aktierna i familjens två bolag, som har röstmajoriteten i Kone, till Antti. Detta innebar ett maktskifte från fadern till äldste sonen. De övriga syskonen fick reda på det först mer än ett år senare. Av familjens tre söner var även Ilkka intresserad av att ta över ledningen för Kone.
Tvisten mellan syskonen fick ett slut genom en uppgörelse i godo när Kone delades år 2005. Antti Herlin fortsatte att leda familjeföretagets kärnverksamhet, medan Ilkka och de två andra syskonen tog över Cargotec, ett bolag som är specialiserat på lasthantering och som också det är en viktig internationell aktör inom sin bransch.
Trots att Antti Herlin har ärvt sin position i ledningen för Kone är han utan tvivel en av de mest inflytelserika personerna i affärslivet i Finland. Det framgår bland annat av hans många viktiga förtroendeuppdrag i näringslivet. Han är ordförande i metall-, elektricitets- och elektronikindustrins intresseorganisation Teknologiindustrin och vice ordförande i Finlands näringsliv.
I offentligheten har Antti Herlin kraftfullt förespråkat en förbättring av industrins verksamhetsförutsättningar. "Till och med tyskarna är flexibla, men i Finland talar fackföreningsrörelsen bara om ytterligare uppbromsningar. Man måste komma ihåg att det råder öppen konkurrens i hela teknologiindustrin. Det går inte att ha bestämmelser från en sluten värld”, konstaterade Herlin i början av april i tidningen Talouselämä.
Grabbigheten är borta
Som företagsledare har Antti Herlin visat sig vara målmedveten, enligt en del kritiker till och med kallhamrad. Detta syntes bäst år 2003, då Kone köpte verkstadsbolaget Partek, vars börskurs hade sjunkit på grund av en alltför splittrad verksamhet.
När Kone lade anbud på Partek försäkrade Antti Herlin att företaget inte skulle splittras, trots att aktiemarknaden förväntade sig just detta. Löftet tilltalade Parteks storägare, finska staten och några finlandssvenska fonder, som gav efter och godkände anbudet.
Men det tog inte lång tid innan resterna av Partek såldes av till ett bra pris. Aktiemarknaden var nöjd, eftersom det var en lysande affär för investerarna.
I personporträtt i pressen beskrivs Antti Herlin som grabbig, men de senaste åren har han allt mer börjat uppträda som och låta som en traditionell företrädare för den finländska industrin.
Rollen som en industripamp ligger rätt långt borta från de karriärplaner Antti Herlin hade som ung. Efter studenten siktade han in sig på lantbruk. Han studerade boskapsskötsel i USA, även om den enda examen som finns med i hans cv är titeln som doktor honoris causa vid universitetet för ekonomi och finansiering i S:t Petersburg.
Antti Herlin har inte fjärmat sig från lantbruket, även om det inte blev hans heltidssyssla. Sin djurallergi till trots är han en aktiv boskapsuppfödare. Familjen, hustru och fyra barn, bor i Kyrkslätt utanför Helsingfors på familjens släktegendom Thorsviks gård.
Eljas Repo och Tommi Melender
