Gå direkt till innehållet
Finlands utrikesministerium

Republikens representationsbostad - ett adelspalats på Västra Trädgårdsgatan 13 - Finlands ambassad, Stockholm : Aktuellt

FINLANDS AMBASSAD, Stockholm
FINLANDS HONORÄRA GENERALKONSULAT, Göteborg


Finlands ambassad
Gärdesgatan 11, 115 27 Stockholm
+46 8 676 6700, info@finland.se
Finlands honorära generalkonsulat
Götgatan 10, 41105 Göteborg
+46 31 801 050, sanomat.got@formin.fi
Suomi | Svenska |  | 
Normal textstorlekStörre textstorlek
 
Artiklar och kolumner, 25.10.2002

Republikens representationsbostad - ett adelspalats på Västra Trädgårdsgatan 13

En kväll i Finlands Stockholmsambassadörs residens. Kulturattachén underhåller gästerna.
- Det sägs att kapten Jacob Johan Anckarström och några vänner satt i just detta rum i mars 1792 innan sällskapet begav sig iväg till maskeradbalen på operan.
- Menar du Gustav III:s mördare?
- Samme man. Kanske finns det spår kvar i de där golvspringorna efter det metallskräp som han laddade sin pistol med. Och om han hade kunnat fly från operan hade han troligen flytt längs med Västra Trädgårdsgatan.
Ambassadören blandade sig i samtalet.
- Tro honom inte. Kulturattachén hittar på igen. Det finns inga dokument som visar att Anckarström någonsin satt sin fot i det här huset.

Fakta förstör ofta de bästa historierna. Men varför skulle vi inte kunna föreställa oss att konspiratörerna som planerade mordet på Gustav III samlades i just detta patricierhus, ett stenkast ifrån kungliga operan. Rikligt med punsch förtärdes för att dämpa spänningen; mördaren behövde inte oroa sig för att inte träffa. Målet skulle vara inom nära skotthåll. Samtalen fördes viskande. Väggarna hade öron, då som nu.

Charles de Geer, som låtit uppföra huset, var veterligen motståndare till Gustav III. Huset på Västra Trädgårdsgatan 13 uppfördes 1772-1774. Charles själv dog år 1778 och hans änka hovmarskalkinnan Catharina Charlotte de Geer fick ärva huset. Hon fick se självaste konung Gustav III som gäst i sin salong. Efter Catharina de Geers död tog hennes son Louis över huset, denne donerade snart huset till sin andra fru Gunilla Bielke. Man kan undra vad Louis hade för förhållande till kungen - hade faderns hat gentemot kungen gått i arv?

Historien om Anckarströms besök i det hus som nu ägs av finska staten är kanske en legend. Däremot är berättelsen om den unga dam som hemsöker huset sann - många har sett henne, ännu fler har hört hennes steg.

Vid slutet av 1700-talet var Västra Trädgårdsgatan med sina många adelspalats ett av stadens ståtligaste bostadsgator. Varje dag sågs här eleganta fyrspann - festerna och danserna lockade även tiggare till kvarteren. Carl Michael Bellman i sin sjaskiga jacka underhöll på sin tid de fina gästerna. Koftans dolda fickor stoppade han fulla med delikatesser från de fina festborden att dela ut till de hungrande där hemma. Skribenten tvingades för övrigt själv bevittna en liknande händelse i samma hus för några år sedan.

På ambassaden finns publikationer där skeden i Västra Trädgårdsgatan 13:s historia redovisas. Enligt ägarsläkten kallades huset De Geerska palatset. Fastigheten såldes till utomstående år 1818, men köptes tillbaka av en släktmedlem år 1841. För finländares del blir det intressant år 1941, när den dåvarande ägarfamiljen Wachtmeister, som tillhörde släkten de Geer, sålde byggnaden till finska staten. Huset restaurerades för att kunna tas i bruk av Finlands ambassad i Stockholm. "Västra" blev så småningom byggnadens inofficiella namn. Sin farligaste tid upplevde Västra under 1950- och 60-talens stora rivningsiver. Vid denna tid ville man göra den välbärgade huvudstaden till en modern storstad och de låga patricierhusen i centrum passade inte in i denna bild. De pittoreska Klarakvarteren blev offer för grävmaskinerna. Förstörelsen tog slut precis vid Västra.

Alldeles nära Västra, på husets östra sida, ligger Kungsträdgården, som, precis som namnet säger, en gång i tiden var kunglig köksträdgård. Kring år 1700 gjordes platsen till en kunglig barockträdgård, omgärdad av murar, dit den vanliga pöbeln inte ägde tillträde. Västras ägare hade säkert gärna sett att det förblev så, men på 1790-talet gjordes en del av trädgården om till en öppen plats där paradtrupperna marscherade. På 1860-talet blev Kungsträdgården en populär folkpark. I vår tid har närheten till Kungsträdgården vissa gånger varit en pina för husets invånare; vattenfestivalens och andra folkfesters larm och oväsen har varit olidligt och husets väggar har förvandlats till en enda stor pissoar. Väggarna har även några gånger råkat ut för graffitimålares framfart.

Byggnaden kräver stor vaksamhet från fastighetsskötarnas sida - och gott samarbete med polisen. En av flera oförglömliga händelser under de senaste åren tilldrog sig en dag då den dåvarande presidents fru väntades på besök till Västra. Ett mycket färgstarkt och högljutt sällskap finländare hade parkerat sig själva och sina bilar invid huset. Sällskapet vägrade avlägsna sig: "Det här är Finlands ambassad och vi är finnar och får vara här!" Med polisens hjälp lyckades man tömma gatan, men sällskapet hade lämnat vissa s.k. spår efter bosättning efter sig. Man hann nätt och jämnt spola av gatan med slang innan de högt uppsatta gästerna anlände. Presidentens fru lär ha varit förvånad över att det endast hade regnat på denna gata i Stockholm...

Inne i palatset glömmer man vardagen utanför. Huset har restaurerats i flera repriser. Redan år 1942 hittades gamla dekorationsmålningar i huset men de mest värdefulla fynden gjordes i slutet av 1970-talet då en omfattande renovering och restaurering genomfördes. Under flera lager målarfärg doldes ett stort antal landskapsmålningar, som man tror har målats av franska eller italienska kulissmålare som inbjudits till landet av Gustav III. Man försökte restaurera väggar, golv och tak i ursprungligt skick så långt det var möjligt. Ställvis krävdes stora förändringar för att motsvara funktionella krav. Det gamla lagret gjordes om till en stämningsfull vinstuga. Gästrum och personalbostäder iordningsställdes så att de uppfyller nutida krav.

Västras betydelse som representationsutrymme och ambassadörens residens har inte minskat trots att finska staten har uppfört en ny vacker ambassadbyggnad på Gärdet. Självständighetsdagens stora mottagningar kommer även i fortsättningen att hållas på Västra, och i dess stämningsfulla rum kommer middagar, luncher, nachspiels och mottagningar i samband med överräckande av ordenstecken ordnas.

På Västra finns ett flertal historiskt intressanta och konstnärligt värdefulla målningar och övriga verk, flera utlånade av Ateneum. Besökare i huset brukar vanligen minnas åtminstone två av de permanenta konstverken: Louis Sparres målning av marskalken framför Finlands karta i Mannerheimsalongen och Albert Edelfelts stora målning av Alice von Haartman i musiksalongen. Den förra donerades till ambassaden när den restaurerade byggnaden togs i bruk år 1942 och den senare är från år 1895. Det sägs att nästan varje gammal herre som bott i residenset slutligen förälskat sig i tavlans sköna dam - och låtit sig fotograferas framför tavlan.

Västra klassas som en kulturhistoriskt värdefull byggnad i Sverige. Därför behövs museiverkets tillstånd för minsta lilla förändring. Brandmyndigheterna har förbjudit användning av husets eldstäder. Ovetandes om detta hände det en gång att en finsk general tände eld i den öppna spisen i bastun med den björkved som placerats där som dekoration - med brandalarm och böter som följd. Trivsamma kvällar framför öppna spisen tillbringas därför i den nya ambassadens bastuavdelning, ett avancerat rökutsug till trots har man lyckats locka brandkåren till ambassaden också. Den gången fick försvarsattachén stå för notan.

Kulturrådet Tapani Suominen

Skriv utDela

Detta dokument

Uppdaterat 25.10.2002


© Finlands ambassad, Stockholm
© Finlands honorära generalkonsulat, Göteborg | Information om webbplatsen | Kontaktuppgifter